Smeden
Smidesyrket är ett av världens äldsta yrke och har funnits i över femtusen år Redan i de gamla Moseböckerna är smidesyrket omnämnt. Yrket har alltid varit mytomspunnet  och smeden fick från början en hög status – det fick naturligtvis den som kunde förfärdiga svärd och vapen.

I gamla tider var skrock och vidskepelse en stor del av människors vardag. I kamp mot de onda makterna var det eld och stål som hade bäst verkan och därför blev det smeden man ställde sin lit till. Många sägner och historier finns nertecknade om smeden och hans bataljer mot Fan och hans anhang. I sitt dagliga umgänge med eld och stål hade smeden tillägnat sig magiska krafter där han med diverse hokus pokus bl.a. kunde bota åtskilliga krämpor.
En lite mer handfast verksamhet hade han som tandläkare. Med ett egenhändigt tillverkat verktyg en s.k. tandnyckel drog han ut den värkande tanden. En annan metod var att vitglödga en hästskosöm som därefter stacks ner i den onde tanden vilken då sprängdes och bitarna kunde därefter enkelt petas bort.

Några årtionden in på nittonhundratalet så höll yrket på att helt försvinna i Sverige. Det var den industriella utvecklingen och mekaniseringen som slog ut den gamla smidestekniken – smeden hade blivit överflödig. Smedjorna stod tomma, verktyg och utrustningar skingrades och försvann. Men glädjande nog började man förstå att man höll på att förlora ett gammalt kulturarv. En ny generation smeder har tagit över och det smides och anordnas kurser lite varstans i vårt avlånga land.
Den nya generationen smeder har dock avstått från tandutdragning, men det kan vi ju leva med.

Smedens grundverktyg har också varit de samma i tusentals år: ässjan, städet och hammaren. Utöver detta så finns tänger, mejslar, vattenkannor, handskar, läderkläde med mera. Ässjan och städet bör placeras mörkt. Det är då lättare att avgöra järnets glödfärg.

Kallsmide & Varmsmide
Rent hantverksmässigt får man skilja mellan traditionellt varmsmide och industriellt framställt smide. Det senare är det som vanligtvis ryms under begreppet kallsmide, där, idag, programmerade maskiner klipper,bockar,svetsar och bearbetar detaljer. Ibland utan en mänsklig hand rört den färdiga produkten. Exempel; en ljustake smidd enligt gammal varsmidesteknik tar kanske fyra timmar att färdigställa, en industriellt masstillverkad tar fyra minuter.

Vällning
Vällning är en mycket gammal smidesteknik som används för att foga samman två, eller flera järnbitar. Inom idustrin används idag någon form av svets istället.
De bitar som skall sättas ihop vitglödgas i ändarna, och kan sedan fogas samman genom slag. Utformningen på fogytorna är viktiga för att temperaturen inte skall hinna sjunka för mycket. Det påverkar vidhäftningsförmågan.
För att hålla ytorna fri från oxidation (att stålet bränns) används sand, borax eller annat flussmedel. Detta underlättar sammanfogningen.

Ässjan
Det är mycket viktigt att få bra värme i ässjan. Men det är inte bara hettan som påverkar kvaliteten på smidet. Bränslet som används kan påverka järnets kvalitet. Varmt järn tar lätt upp svavel, och detta försämrar järnets smidbarhet. Svavelmängden från bränslet kan minskas genom att låta elden brinna ett tag innan järnet sätts in. Svavel förbränns också vid hög temperatur, så det är ytterligare en anledning att hålla ässjan riktigt varm. Som bränsle används stenkol, träkol, antracit eller koks.
För att få ordenlig hetta i ässjan så blåses luft in i elden. Därtill används en bälg eller ett fläktsystem. En annan metod är att lägga salpeter i elden. Salpetern kommer att avge extra syre och öka förbränningen.
Moderna smeder använder ibland gassvets för riktad uppvärmning av små områden. Det kan exempelvis vara en blandning av acetylen och syrgas.

Källor:

www.wagerth.com

www.sv.wikipedia.org/wiki/Smide

www.antracit.nu/

www.varmsmide.com